when a heart breaks it don't break even

det är inte samma sak som de var för 11 dagar sedan. det var senast jag såg dig. du hade klätt dig fint. stajlat lite extra med håret och var gladare än någonsin.
jag hopades att jag också hade gjort det dära lilla extra för dig.
du var så fin när du stod framför mig. leendes.
många bufflade på mig och peppade mig att gå några steg närmare.
men jag blev rädd. Rädd för att du skulle säga fel saker, backa undan, eller helt enkelt inte röra dig.
jag fick kramper i magen.
- en till sak jag aldrig kännt innan jag träffade dig.
det var inte så här jag hade tänkt att det skulle va.
jag hade föreställt mig det tusen gånger (-lättare).
hade föreställt mig alla rörelser, varje ord.
men man ska antaglingen inte ha för höga förhopningar.
vi stod nu där, kunde käna varandras andetag stutsa ner i marken.
blickarna stanade i händerna och sedan skildes vi åt.
utan ett skratt. utan ett ord. utan en vinkning.
utan ett hopp.

~ vi som hade så många sånger kvar. ~
~ eller var det bara dessa som fanns kvar? ~

-

jag hoppades på att det skulle kännas såhär nu:



we♥it.com

bild; joonnas.beldo.se/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0